RTB: NY DIVISION
lördag
GOTHENBURG 08 CD (FANG BOMB)
Som inflyttad Göteborgare tog det ett tag att urskilja alla strömmningar, nyanser och vägar som den här stadens vibranta musikklimat har kommit att omfatta. Man stod länge utanför och blickade in i något snårigt, spretigt och odefinierbart. Nu har jag bott här i drygt 5 år och jag vet inte om det handlar om att uttrycken i sig har ändrats och finslipats, men framförallt under de senaste 2 åren har bitarna till slut börjat falla på plats. Det är ganska intetsägande att börja prata om en "scen" egentligen, men det finns något här just nu som jag för tillfället inte skulle vilja byta mot något annat. Det HÄNDER saker. Folk skapar, briljerar och tar över. Det har bubblat under ytan ett långt tag och det är först nu allting har kommit upp på riktigt. Exploderat på sitt egna subtila och anspråkslösa vis. Lokal musik har aldrig tagit upp så här mycket tid av mitt liv som den gör just nu och det finns en anledning till det. Det görs helt enkelt förbannat mycket BRA grejer här just nu. När det vankas arrangemang ute i svängen har det oftast varit de lokala akterna som har känts intressantast på senare tid. Några av mina favoritsläpp det här året har varit med Göteborgsakter (nya Viktor Sjöberg albumet på iDEAL, White, Trepaneringsritualen, Tsukimonos Gutted String etc). Givetvis är jag jättepartisk nu men de kommande The Skull Defekts och Dead Letters Spell Out Dead Words albumen på RTB kommer att cementera väldigt mycket av det jag vill ha sagt med det här. Lägg på dem till kommande grejer som Sewer Elections fantastiska Kassettmusik (iDEAL), Leafes Seedland (Klorofyll Kassetter), nytt The Skull Defekts album på Important till hösten och nya extremt lovande projekt som Ättestupa och det är svårt att inte bli härligt lokalpatriotisk över det som råder! Det fullkomligen sprudlar och det är nu allt händer.
Fang Bomb har på många sätt och vis satt ett väldigt viktigt avtryck i det rådande klimatet med samlingsplattan Gothenburg 08 som släpps den 12:e Juni. Valet av medverkande artister känns perfekt (något som det vanligtvis alltid brukar finnas utrymme att gnälla om när det gäller lokala samlingar av den här sorten), och även om fokus uteslutande ligger på det experimentella är det en väldigt varierad och mångfacetterad bild av staden som ges.
Viktor Sjöberg & Jonas Lindgren inleder plattan med suggestiva Guldheden, ett drygt 11 minuter långt stycke med en riktigt vemodig stämning som på sätt och vis känns igen från Sjöbergs finfina album On A Winter's Day (Kalligrammofon). Något som låter som en klarinett (som säkert är något helt annat) sveper in över djupt begravda samplade röster. Det är väldigt stämningsfullt och atmosfären är bister och grå. Lågmält och dystert. Ett ganska klockrent öppningsspår, en riktig downer med längst speltid av samtliga bidrag! Guldheden känns som en ganska malplacerad titel egentligen, Komettorget hade passat bättre...
Anders Dahl - Strätta, Flockblomstriga 4 känns som en perfekt uppföljare. Stämningen och tempot känns igen från förgående spår men saker och ting accelererar med inslag av skärande feedback, segment av piano och en mer excentrisk känsla. Det är en intressant bit som dock inte tilltalar mig så mycket och med en speltid på lite över 9 minuter krävs det mer fokus för att jag ska falla för det tror jag. Spretigt intryck.
Porn Sword Tobacco är en helt ny bekantskap för mig. Feminin Arkitektur är en ganska skön bit som låter som något som skulle kunna spelas när det är dags för end credits i något UR-program: väldigt lättlyssnad instrumental feelgood-musik som balanserar mellan att vara extremt mesig och bara oemotståndlig. Lite avslappningsmusik-artat med pockande ljudbild, lite piano och överlag ett rätt kristet anlete. Låter förmodligen som värsta dyngan och faktum är att jag inte riktigt vet om jag gillar det här eller inte. Det leder ingen vart men samtidigt är det så lättlyssnat och trevligt att det inte går att ogilla det. Och det är just det som gör att man vill hata det!
Sewer Election bidrar med Mot Döden. Mer kassettloops-baserat i stil med Kassettmusik-inspelningen och långt ifrån den tuggande harsh noisen som Dan kanske är mest känd för att leverera. Extremt lo-fi och utan tvekan skönast ljudbild på hela plattan. Det är repetativt och malande med ett märkligt skärande ljud som smyger in över grunden ett tag. Långt ner i misären kommer en harmoni in efter en stund och det är den som verkligen lyfter spåret. Trevar sig på försiktigt och tar över mer och mer och lyckas skapa en fantastisk känsla. Står sig utan tvekan som plattans mest unika spår och det ska onekligen bli intressant att se om och hur Sewer Election kommer att spinna vidare på den här rännstens-minimalismen på framtida inspelningar.
Dead Letters Spell Out Dead Words framförde i mitt tycke en av förra årets allra bästa spelningar på releasefesten för Wire-samlingen Whispers From The Forests. Det var en monumental och bitvis extremt laddad upplevelse, en spelning jag aldrig kommer att glömma. Framförandet byggde på Facelessness Erases Every Trace Of Humanity som spelades in vid ett tidigare tillfälle. Man kastas tillbaka i tiden och det är verkligen en sann fröjd att höra det här. Tjocka ljudmattor med ett elektroniskt sjok som känns igen från DLSODWs allra bästa stunder, flera lager av olika nyanser och allt drivs framåt av trummor och mässande sång. Med andra ord ganska långt ifrån de abstrakta drone-skapelserna på iDEAL, som jag antar är de DLSODW inspelningar de flesta har hört. Jag kan inte låta bli att tänka på Burzums Filosofem emellanåt! Just inslaget av sång känns väldigt speciellt och tillför en helt ny dimension. Det är storslaget och mäktigt och det enda som jag egentligen kan se som ett minus är speltiden, allting hade lyfts ännu ett snäpp ifall uppbyggnadssträckan hade varit betydligt längre. Precis som med Sewer Election är det väldigt kul att se den totala orädslan för helt nya vändningar, begränsningar raderas ut en efter en. Utan tvekan bäst på hela samlingen.
Jasper TX - And I Close My Eyes. Första gången jag hört något inspelat med Jasper TX faktiskt, har sett honom live en eller flera gånger även om det var ett bra tag sedan nu, men har av någon anledning aldrig kollat upp några inspelningar. Elegant musik med stora yviga gester som nästan når filmiska proportioner, jag tänker direkt på akter som Peter Wright, Growing (speciellt andra plattan), Taiga Remains och Challenging. Vacker drone-baserad musik som låter som om den är inspelad under klar himmel en varm sommarkväll. Helt bedårande. Inslag av akustisk gitarr vilket det ofta kan vara kalkon-varning på i sammanhanget men här faller det sig bara helt naturligt och perfekt. Total mersmak.
The Skull Defekts bryter av mot Jasper TX helt med sin obehagliga Invocation Of Brother Rune Lindblad. Mullrande monotoni när den är som allra bäst. Som alltid när det gäller The Skull Defekts elektroniska inspelningar förundras jag över hur bra det låter: det spelar ingen roll hur dissonant och basig inspelningen är, ljudet i sig är alltid top notch och mastrat riktigt högt på ett bra vis. Snarlik musik kan i mitt tyckte ibland lida av att det helt enkelt bara låter HÖGT och MYCKET när man skruvar upp volymen lite, men The Skull Defekts verkligen LÅTER. Hänger du med? Grymt spår i övrigt, minimalt med variationer och inga överraskningar här utan bara inälvstuggande mörker från början till slut.
Tsukimono är ett annat exempel på en Göteborgsakt som verkligen inte tvekar när det gäller att hela tiden befinna sig i ett föränderligt tillstånd. Moan Jar tog ett par koncentrerade genomlyssningar att greppa, det är verkligen all over the place med lager på lager av ljud. Taggigt, massivt och ettrigt. Jag tänker direkt på något Matthew Bower skulle kunna ha kokat ihop, fick framförallt Hototogisu-vibbar av det men det är även inte jättelångt ifrån senare Skullflower grejer. Bitvis känner man igen sig från liveinspelningen som fästes på tape i RTB högkvarteret förra sommaren men det här är betydligt mer nyansrikt. Mer av allt helt enkelt. Trasslig och skadad musik som aldrig någonsin sitter still.
Joel Brindefalks Monitoring My Own Death är exakt den där typen av hetsigt cut up oljud som jag aldrig har pallat med. En väldigt digital känsla som sätter sig på tvären för mig. Intetsägande och dampig musik som helt enkelt inte är min kopp med té överhuvudtaget. Däremot har jag tillräckligt med öron för att kunna tycka att det är väldigt snyggt framfört och att det låter fruktansvärt genomarbetat, den här typen av lasersnabb redigering är definitivt ganska fascinerande. Bara inte så rolig att lyssna på.
Porn Sword Tobacco avsluter samlingen med Ett Jaläger Och Ett Nejläger. Med sina 01:49 fungerar den här låten mer som ett outro och ramar in plattan på ett mycket finstämt vis. Låten har en klar "det är över nu"-känsla och faktum är att den här betydligt bättre än den första.
En väldigt värdig inblick i Göteborg 2008 och ett måste för alla som är det minsta intresserade vad som händer i den svenska underjorden överhuvudtaget just nu. Kan givetvis inte rekommendera den här tillräckligt, även om du nu inte är det minsta intresserad av några av akterna är det köptvång. Detsamma gäller rabiata CD-hatare och stockholmare, köp och stöd de små bolagen och banden! Snyggt förpackad i en 6-panels digipack. Kollar ner mot Älvsborgsbron och bockkranen nere i Eriksberg nu och har en väldigt bra känsla inför det som komma skall... /MA
¶ 08:28 0 kommentarer
Som inflyttad Göteborgare tog det ett tag att urskilja alla strömmningar, nyanser och vägar som den här stadens vibranta musikklimat har kommit att omfatta. Man stod länge utanför och blickade in i något snårigt, spretigt och odefinierbart. Nu har jag bott här i drygt 5 år och jag vet inte om det handlar om att uttrycken i sig har ändrats och finslipats, men framförallt under de senaste 2 åren har bitarna till slut börjat falla på plats. Det är ganska intetsägande att börja prata om en "scen" egentligen, men det finns något här just nu som jag för tillfället inte skulle vilja byta mot något annat. Det HÄNDER saker. Folk skapar, briljerar och tar över. Det har bubblat under ytan ett långt tag och det är först nu allting har kommit upp på riktigt. Exploderat på sitt egna subtila och anspråkslösa vis. Lokal musik har aldrig tagit upp så här mycket tid av mitt liv som den gör just nu och det finns en anledning till det. Det görs helt enkelt förbannat mycket BRA grejer här just nu. När det vankas arrangemang ute i svängen har det oftast varit de lokala akterna som har känts intressantast på senare tid. Några av mina favoritsläpp det här året har varit med Göteborgsakter (nya Viktor Sjöberg albumet på iDEAL, White, Trepaneringsritualen, Tsukimonos Gutted String etc). Givetvis är jag jättepartisk nu men de kommande The Skull Defekts och Dead Letters Spell Out Dead Words albumen på RTB kommer att cementera väldigt mycket av det jag vill ha sagt med det här. Lägg på dem till kommande grejer som Sewer Elections fantastiska Kassettmusik (iDEAL), Leafes Seedland (Klorofyll Kassetter), nytt The Skull Defekts album på Important till hösten och nya extremt lovande projekt som Ättestupa och det är svårt att inte bli härligt lokalpatriotisk över det som råder! Det fullkomligen sprudlar och det är nu allt händer. Fang Bomb har på många sätt och vis satt ett väldigt viktigt avtryck i det rådande klimatet med samlingsplattan Gothenburg 08 som släpps den 12:e Juni. Valet av medverkande artister känns perfekt (något som det vanligtvis alltid brukar finnas utrymme att gnälla om när det gäller lokala samlingar av den här sorten), och även om fokus uteslutande ligger på det experimentella är det en väldigt varierad och mångfacetterad bild av staden som ges.
Viktor Sjöberg & Jonas Lindgren inleder plattan med suggestiva Guldheden, ett drygt 11 minuter långt stycke med en riktigt vemodig stämning som på sätt och vis känns igen från Sjöbergs finfina album On A Winter's Day (Kalligrammofon). Något som låter som en klarinett (som säkert är något helt annat) sveper in över djupt begravda samplade röster. Det är väldigt stämningsfullt och atmosfären är bister och grå. Lågmält och dystert. Ett ganska klockrent öppningsspår, en riktig downer med längst speltid av samtliga bidrag! Guldheden känns som en ganska malplacerad titel egentligen, Komettorget hade passat bättre...
Anders Dahl - Strätta, Flockblomstriga 4 känns som en perfekt uppföljare. Stämningen och tempot känns igen från förgående spår men saker och ting accelererar med inslag av skärande feedback, segment av piano och en mer excentrisk känsla. Det är en intressant bit som dock inte tilltalar mig så mycket och med en speltid på lite över 9 minuter krävs det mer fokus för att jag ska falla för det tror jag. Spretigt intryck.
Porn Sword Tobacco är en helt ny bekantskap för mig. Feminin Arkitektur är en ganska skön bit som låter som något som skulle kunna spelas när det är dags för end credits i något UR-program: väldigt lättlyssnad instrumental feelgood-musik som balanserar mellan att vara extremt mesig och bara oemotståndlig. Lite avslappningsmusik-artat med pockande ljudbild, lite piano och överlag ett rätt kristet anlete. Låter förmodligen som värsta dyngan och faktum är att jag inte riktigt vet om jag gillar det här eller inte. Det leder ingen vart men samtidigt är det så lättlyssnat och trevligt att det inte går att ogilla det. Och det är just det som gör att man vill hata det!
Sewer Election bidrar med Mot Döden. Mer kassettloops-baserat i stil med Kassettmusik-inspelningen och långt ifrån den tuggande harsh noisen som Dan kanske är mest känd för att leverera. Extremt lo-fi och utan tvekan skönast ljudbild på hela plattan. Det är repetativt och malande med ett märkligt skärande ljud som smyger in över grunden ett tag. Långt ner i misären kommer en harmoni in efter en stund och det är den som verkligen lyfter spåret. Trevar sig på försiktigt och tar över mer och mer och lyckas skapa en fantastisk känsla. Står sig utan tvekan som plattans mest unika spår och det ska onekligen bli intressant att se om och hur Sewer Election kommer att spinna vidare på den här rännstens-minimalismen på framtida inspelningar.
Dead Letters Spell Out Dead Words framförde i mitt tycke en av förra årets allra bästa spelningar på releasefesten för Wire-samlingen Whispers From The Forests. Det var en monumental och bitvis extremt laddad upplevelse, en spelning jag aldrig kommer att glömma. Framförandet byggde på Facelessness Erases Every Trace Of Humanity som spelades in vid ett tidigare tillfälle. Man kastas tillbaka i tiden och det är verkligen en sann fröjd att höra det här. Tjocka ljudmattor med ett elektroniskt sjok som känns igen från DLSODWs allra bästa stunder, flera lager av olika nyanser och allt drivs framåt av trummor och mässande sång. Med andra ord ganska långt ifrån de abstrakta drone-skapelserna på iDEAL, som jag antar är de DLSODW inspelningar de flesta har hört. Jag kan inte låta bli att tänka på Burzums Filosofem emellanåt! Just inslaget av sång känns väldigt speciellt och tillför en helt ny dimension. Det är storslaget och mäktigt och det enda som jag egentligen kan se som ett minus är speltiden, allting hade lyfts ännu ett snäpp ifall uppbyggnadssträckan hade varit betydligt längre. Precis som med Sewer Election är det väldigt kul att se den totala orädslan för helt nya vändningar, begränsningar raderas ut en efter en. Utan tvekan bäst på hela samlingen.
Jasper TX - And I Close My Eyes. Första gången jag hört något inspelat med Jasper TX faktiskt, har sett honom live en eller flera gånger även om det var ett bra tag sedan nu, men har av någon anledning aldrig kollat upp några inspelningar. Elegant musik med stora yviga gester som nästan når filmiska proportioner, jag tänker direkt på akter som Peter Wright, Growing (speciellt andra plattan), Taiga Remains och Challenging. Vacker drone-baserad musik som låter som om den är inspelad under klar himmel en varm sommarkväll. Helt bedårande. Inslag av akustisk gitarr vilket det ofta kan vara kalkon-varning på i sammanhanget men här faller det sig bara helt naturligt och perfekt. Total mersmak.
The Skull Defekts bryter av mot Jasper TX helt med sin obehagliga Invocation Of Brother Rune Lindblad. Mullrande monotoni när den är som allra bäst. Som alltid när det gäller The Skull Defekts elektroniska inspelningar förundras jag över hur bra det låter: det spelar ingen roll hur dissonant och basig inspelningen är, ljudet i sig är alltid top notch och mastrat riktigt högt på ett bra vis. Snarlik musik kan i mitt tyckte ibland lida av att det helt enkelt bara låter HÖGT och MYCKET när man skruvar upp volymen lite, men The Skull Defekts verkligen LÅTER. Hänger du med? Grymt spår i övrigt, minimalt med variationer och inga överraskningar här utan bara inälvstuggande mörker från början till slut.
Tsukimono är ett annat exempel på en Göteborgsakt som verkligen inte tvekar när det gäller att hela tiden befinna sig i ett föränderligt tillstånd. Moan Jar tog ett par koncentrerade genomlyssningar att greppa, det är verkligen all over the place med lager på lager av ljud. Taggigt, massivt och ettrigt. Jag tänker direkt på något Matthew Bower skulle kunna ha kokat ihop, fick framförallt Hototogisu-vibbar av det men det är även inte jättelångt ifrån senare Skullflower grejer. Bitvis känner man igen sig från liveinspelningen som fästes på tape i RTB högkvarteret förra sommaren men det här är betydligt mer nyansrikt. Mer av allt helt enkelt. Trasslig och skadad musik som aldrig någonsin sitter still.
Joel Brindefalks Monitoring My Own Death är exakt den där typen av hetsigt cut up oljud som jag aldrig har pallat med. En väldigt digital känsla som sätter sig på tvären för mig. Intetsägande och dampig musik som helt enkelt inte är min kopp med té överhuvudtaget. Däremot har jag tillräckligt med öron för att kunna tycka att det är väldigt snyggt framfört och att det låter fruktansvärt genomarbetat, den här typen av lasersnabb redigering är definitivt ganska fascinerande. Bara inte så rolig att lyssna på.
Porn Sword Tobacco avsluter samlingen med Ett Jaläger Och Ett Nejläger. Med sina 01:49 fungerar den här låten mer som ett outro och ramar in plattan på ett mycket finstämt vis. Låten har en klar "det är över nu"-känsla och faktum är att den här betydligt bättre än den första.
En väldigt värdig inblick i Göteborg 2008 och ett måste för alla som är det minsta intresserade vad som händer i den svenska underjorden överhuvudtaget just nu. Kan givetvis inte rekommendera den här tillräckligt, även om du nu inte är det minsta intresserad av några av akterna är det köptvång. Detsamma gäller rabiata CD-hatare och stockholmare, köp och stöd de små bolagen och banden! Snyggt förpackad i en 6-panels digipack. Kollar ner mot Älvsborgsbron och bockkranen nere i Eriksberg nu och har en väldigt bra känsla inför det som komma skall... /MA
¶ 08:28 0 kommentarer
fredag
